September

Min kamera har legat i en låda de senaste två månaderna eftersom jag jobbar mest hela tiden och så. Ska försöka börja skriva mer i den här bloggen, vill ha den som en liten dagbok man kan kolla tillbaka i. Så ögonblick blir till evighet. Ni kan även följa mig på instagram, hypeandlost
Fina Ina och Ahmad på cafét där jag jobbar
 
Sötaste kattungarna på ett café i Kathrineholm
 
Min bror på min systerns trettioårskalas
 
Jag påväg till Rimbo
 
Fina Anton
 
Nya reebok easytone
 
Fika med vännerna
 
 Världens bästa hund 
 
Ska ta körkort i oktober!
 
Kärlek/M

Dagboksutdrag

4 juli. Skriver sms för att försöka få honom förstå. Vet inte om de hjälper. Hjärtklappning och brinnande ögon av tårar som hålls inne.

 

5 juli. Sitter på en bänk i Täby centrum och väntar. Väntar på honom. Ser han komma, möter hans blick men tittar ner och börjar fixa med väskan. Som Maggio sjunger, rotar i väskan efter mod. Vi säger inte mycket och det lilla vi säger har vi redan sagt. ”Vill du göra slut?” nämns några gånger men båda vet att vi inte kommer göra det och att vi snart kommer vara i varandras famnar. Det blir alltid så och det räddar situationen. Hjärtat läker lite men ärren är fortfarande djupa. Kommer de alltid finnas kvar?

 

7 juli. Jag vaknade av att jag skrattade idag. Det var länge sedan, över ett år tror jag. Jag vaknade alltid av att jag skrattade när jag var nykär. Jag drömde konstiga drömmar som på något sätt var sådär sjukt roliga och så plötsligt vaknar man av att man skrattar. Det är en sådan himla underlig känsla. Jag tror det är ett tecken på lycka. 

 


God morgon.


<3

 

Andra juli.

Det är julimånad men det känns inte i kroppen. Min hy 

är inte brun och jag har inte vänt på dygnet. Försöker

förstå att jag inte har sommarlov och aldrig mer kommer

ha ett sommarlov. Kanske därför julimånad inte känns

sådär ilande. Det är måndag, en av alla dessa måndagar.

Saknar sommarens spontanitet.

 

Jag åker buss tidigt, tidigt om morgorna. 05.18. Luften

är annorlunda då, sval, torr och vindarna ilar i kroppen

sådär som en oktobermorgon. Jag tycker om att åka buss,

tycker om musiken i mina öron och tycker om morgonvärlden. 


Tjugonionde juni.

 
 
 
 
Veckan i Haverdal var mysig. Det där med sovmorgonar och stora frukostar är så himla underbart och underskattat. På måndag börjar jag jobba igen och det känns faktiskt roligt. Ikväll ska jag till bästa Johanna för att bara kolla på film, prata massa och dricka te. Längtar.
 
<3

Haverdal.

 
 
 
 
 
 
 
Är en vecka i Haverdal med familjen och Micke. Det regnar och är kallt för det mesta med vi har det mysigt ändå. Vi äter stora frukostar, spelar vändtia, kollar på fotboll, dricker te, handlar kläder i Halmstad, kollar på film och sover i en liten stuga där vi värmer våra frysna kroppar mot varandra och lyssnar på regnet som smattrar stillsamt mot taket.
 
<3

Sjuttonde juni.

Jag har fått jobb! I framtiden kommer jag stiga upp vid halv fem varje morgon för att sedan åka in till Karlavägen och jobba på ett café/catering. Känns så himla bra att börja jobba!

Kärlek

Studenten

Första bilden är Emelies, de andra har min syster Hanna fotat.

Jag kommer sakna gymnasiet så otroligt mycket. Täby enskilda gymnasium har verkligen varit en underbar skola och har gett mig så himla många fina minnen. De här tre åren har varit de bästa i mitt liv och det känns så himla sjukt att jag har tagit studenten. Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som än så länge är helt oskrivet men som jag hoppas blir ännu bättre än det tidigare.

<3

Sjunde juni.

Idag gick vi upp alldeles för sent och åt en söndagsfrukost även fast det bara är torsdag. Känslan av att ha tagit studenten och bara kunna njuta är så himla underbar. Jag är lycklig.

Kärlek/M

Imorgon tar jag studenten.

Så himla sjukt.

Där ögonblick blir till evighet

Saknar sommaren 2011 och ibland mitt ljusa hår.

Jag är inte lika ung längre, men precis lika dum

Några bilder från instagram. Där kan ni även följa mig, hypeandlost.
<3

120517

Idag har jag pluggat och sådant där tråkigt. På måndag är det deadline för alla treor och jag har en hel del att göra innan dess..

Puss&kram

Jag saknar dig fast du stå här mitt framför mig

Jag håller på att skriva en novell till kursen litterär gestaltning. Vad den handlar om vet jag inte riktigt än. Men jag vet att den ska heta "Jag saknar dig fast du står här mitt framför mig" för att det är så himla vackert och klockrent.

Här är alla fall några små utdrag.

Det finns ungefär sju miljarder männiksor i världen. Det finns lika många dunkande hjärtan. Den här berättelsen kommer handa om två av dem. Nora och William.

Hans hud var alltid gyllenebrun. Inte alls som min. När vi kom hem från vår promenad hade solen färgat hans hud några nyanser mörkare. Min var fortfarande lika blek. Jag la min arm mot hans. Hud mot hud. Fast olika nyanser. Det var vackert.

Det är så förundrande det där egentligen. Att en enda människa i hela universum kan förändra hela ens värld. Jag menar, det finns så många dunkande hjärtan. Så många känslor. Att just mina känslor, mitt dunkande hjärta bara centreras runt honom likt jorden centreras runt solen.

Jag önskade att hjärtan var en sådan muskel som blev starkare utav träning. Så att det aldrig kan gå sönder.

Det är lätt att hata dem man älskar. Så mycket lättare än att hata någon bekant.

Du vet den där känslan när man slår i en tå och väntar på att smärtan ska komma? Precis så känns det. Jag väntar på att bli sårad och mår dåligt för att vänta är det enda jag gör.

"Tänker du på honom ofta?"
"Ibland, det är svårt att glömma någon som gav en så mycket att komma ihåg."



bloglovin

Märta Bjenér, 18, Stockholm, författarlinjen.