Jag saknar dig fast du stå här mitt framför mig

Jag håller på att skriva en novell till kursen litterär gestaltning. Vad den handlar om vet jag inte riktigt än. Men jag vet att den ska heta "Jag saknar dig fast du står här mitt framför mig" för att det är så himla vackert och klockrent.

Här är alla fall några små utdrag.

Det finns ungefär sju miljarder männiksor i världen. Det finns lika många dunkande hjärtan. Den här berättelsen kommer handa om två av dem. Nora och William.

Hans hud var alltid gyllenebrun. Inte alls som min. När vi kom hem från vår promenad hade solen färgat hans hud några nyanser mörkare. Min var fortfarande lika blek. Jag la min arm mot hans. Hud mot hud. Fast olika nyanser. Det var vackert.

Det är så förundrande det där egentligen. Att en enda människa i hela universum kan förändra hela ens värld. Jag menar, det finns så många dunkande hjärtan. Så många känslor. Att just mina känslor, mitt dunkande hjärta bara centreras runt honom likt jorden centreras runt solen.

Jag önskade att hjärtan var en sådan muskel som blev starkare utav träning. Så att det aldrig kan gå sönder.

Det är lätt att hata dem man älskar. Så mycket lättare än att hata någon bekant.

Du vet den där känslan när man slår i en tå och väntar på att smärtan ska komma? Precis så känns det. Jag väntar på att bli sårad och mår dåligt för att vänta är det enda jag gör.

"Tänker du på honom ofta?"
"Ibland, det är svårt att glömma någon som gav en så mycket att komma ihåg."



Kommentarer
Postat av: Debbie

Jag smälter Märta! Du är så begåvad!

2012-05-09 @ 13:43:01
URL: http://ensmulafoto.blogspot.se
Postat av: Anonym

Först läser man detta och låter allt sjunka in, sedan går det inte att undgå att tänka på hur man själv hade valt beskriva det som du med endast text lyckats väcka till liv i ens huvud..



Det är då man upptäcker att det finns brister i hur djupt jag kan tänka haha :P för hur mycket man än önskar att det fanns nånting man själv kunde få sagt med samma svärta, så tycks det antingen ta alldeles för lång tid eller så får man fram någonting LITE för krystat för att kunna ge samma känsla av precision som du lyckats med.



Jag orkar inte ens försöka toppa detta :P



Och JAA jag vet att det inte är nån tävling heller, men fan jag hade oxå velat vara sådär deep n emotional på ett tjejigt sätt :P



Duktig är du iaf! och det är väl egentligen det jag hela tiden ville få sagt, fast nu blev det på mitt konstiga sätt.. Tjohooo ^^



/ max

2012-06-17 @ 21:02:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0