Märta och Micke

Michael Hellström: Du är söt :$

Märta Bjernér: Haha tack, du med? :P

Jag kom hem från Tenneriffa våren 2010 och hittade det där meddelandet på facebook. Hade ingen aning om vem du var och visste inte att vi gick i samma skola. Men du hade fin nacke. Vi började prata på msn och jag satt som en töntig tonårstjej som inte kunde sluta fnittra. När vi sa hejdå skrev vi "puss<3" och det var hur stort som helst för mig. Jag var så himla himla kär.

Vi började träffas och jag var så nervös att jag skakade varje gång. Skolan blev helt oviktig och jag kunde ligga flera timmar och bara tänka på dig. Du var så underbar. Jag förstod inte mina egna känslor för jag hade aldrig varit kär förut. Du var den första killen som kollade på mig sådär speciellt. Den första famn jag fick sitta i och känna mig liten. Den första killen som sa att han älskade mig.

Vi kollade på många filmer. Men jag kunde inte koncentrera mig alls. Det enda jag kunde tänka på var hur nära du var mig och hur din fingertoppar kändes mot min hud.

Det här är våran först pussbild. Inte jättelyckad men ändå jättefin.

Den 13 maj 2010 vaknar jag upp tidigt på ditt bröst.

Märta: " Kan man säga att vi är tillsammans nu? "

Micke: " Mm "

Det kanske inte var det svar jag väntade mig men jag var överlycklig alla fall och förstod att du var morgontrött. Du somnade om på en sekund och jag låg där och log av all lycka. Du började sakta lära mig innerbörden av ordet kärlek.

Skolavslutningen i ettan av gymnasiet. Jag var så stolt över att få sitta i din famn då.

I början av sommaren rakade du av håret och hade linne och var det snyggaste jag hade sett. Vi träffades inte så mycket den sommaren. Jag var i Vingåker och på Åland och du var i Skåne. Dagen innan du skulle åka träffades vi på parkeringen utanför Täby centrum. Du började gråta för att du inte ville lämna mig i två veckor och det var då jag förstod att jag inte bara var kär utan att jag älskade dig. Jag älskade dig så himla mycket. På tåget hem lyssnade jag på "fields of gold" av Eva Cassidy som senare blev vår låt. Jag grät och skrattade av lycka och brydde mig inte ett dug att människorna på tåget stirrade. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv och det är den fortfarande.

Hösten och vintern 2010 kom och skolan blev en del av vardagen. Jag har inte så mycket minnen eller bilder härifrån. Men jag antar att det var här det börjde bli skevt.

På allahjärtans-dag 2011 gjorde du slut med mig. Här är en av mina texter jag skrev då.

"Efter massa gråt och långa kyssar la jag mig på ditt bröst och lyssnade på ditt hjärta. Hjärtat som inte slog för mig längre. Jag kramade mig hårt mot din kropp. Försökte känna så mycket av dig som möjligt av den korta stunden jag hade dig kvar. Jag hade inte älskat dig färdigt än. Inte alls. Jag var fortfarande lika kär som den dagen då jag förstod att jag var kär i dig. Det var nio månader sedan på dagen. Vi kramade varandra så hårt att det kändes som jag skulle gå sönder. Jag hade aldrig känt en sådan stark ilning av smärta i hjärtat i hela mitt liv. Allt var så himla himla sorgligt.

"När ska vi sluta kyssas, när ska vi sluta kramas, när ska vi sluta bete oss som vi fortfarande är tillsammans?"

"Imorgon när jag går här ifrån."

Efter ännu fler långa kyssar och kramar somnade jag tillslut på ditt bröst. Även fast du inte var min längre kände jag mig trygg i dina armar. Morgonen därpå när du stängde dörren bakom dig blev den sorgligaste och ensamaste alla-hjärtans-dag i mitt liv."

Fast på något sätt visste jag att vi skulle bli tillsammans igen och det blev vi. En månad senare.

Jag var otroligt lycklig men även otroligt rädd. Jag vågade inte riktigt öppna upp mig igen eftersom du hade krossat mitt hjärta förut. Det kändes inte som du var min igen, det kändes bara som jag fick låna dig en stund och att jag snart skulle få mitt hjärta krossat igen.

Dina läppar är det mysigaste som finns.

Vi byggde upp vårat förhållande och du blev mitt hjärta igen. Det blev vår och vi blev lyckligare och lyckligare. Allt kändes underbart.

Skolavslutningen i tvåan och jag var fortfarande lika stolt över att få hålla din hand.

I början av sommaren åkte du och jag till Halmstad med min familj för att fira midsommar. Det var så himla fint där även fast du sa att jag var lik Alice i " Alla älskar Alice". Jag kände att min kärlek för dig växte sig starkare i Halmstad och jag skrev det här:

"Två bultande hjärtan klockan två på natten. I en liten stuga där regnet smattrat hårt mot taket så att det nästan känns som att det ska gå sönder. Det är mörkt och jag skulle vara rädd om inte du fanns där. Vi ligger så nära att våra läppar nuddar varandras som små kyssar när vi pratar. Det känns som våra hjärtan slår i samma takt och de gör dem nog. Vi pratar om kärlek. Hur underbart och hur ont det kan göra. Du säger "jag vill alltid vara din". Jag svarar "va det då". Fast egentligen har jag aldrig trott på något sådant. Att det finns något -vi för alltid.

Men jag kanske har fel."

Det här är mina tre favoritbilder på oss.

Och det är är den vackraste bilden jag har tagit av dig.

Jag mådde väldigt bra sommaren 2011 och litade verkligen på dig även fast jag kanske inte borde ha gjort det.

Men sedan under hösten 2011 fick jag kämpa. Du sårade mig många gånger men jag älskade dig så himla mycket fortfarande. Du var mitt allt och jag kunde inte leva utan dig.

Hösten och vintern 2011 gick fort och det blev 2012. Jag lovade mig själv att det skulle bli det bästa året

någonsin. Så det är nog därför jag tvingade mig själv att göra det jag gjorde. Jag tvingade mig själv att göra slut för att kunna må bra och bli säker och stark på egenhand. För jag mådde inte bra i våran relation.

Nu sitter jag här ensam med över hundra bilder på oss och texter du har skrivit till mig. I ett rum fyllt av minnen från oss. Och det gör ont. Det gör så sjukt ont att jag inte vet vad jag ska göra. Det känns overkligt att titta tillbaka på 16-åriga jag och 17-åriga du. Jag var helt ovetandes vad kärlek var då. Men nu vet jag. Det är det underbaraste som finns men även det hemskaste som finns. Jag har aldrig varit så lycklig som när jag har varit din men aldrig heller så olycklig.

13.5.2010 - 23.01.2012

Men jag kommer alltid att älska dig Micke.

Nu är det verkligen slut. Det finns inget Märta och Micke längre.

"Tårar sprutar ur mina ögon, är man ledsen då?" - Monica Fagerholm ur boken Diva.

Det här inlägget gjorde ont att skriva.

Vilket UNDERBART inlägg, blev alldeles tårögd. Jag har gått igenom exakt samma sak, men va långt ifrån lika stark som du å kunde själv inte avsluta förhållandet. Att sätta sitt välbefinnande i första hand är långt ifrån lätt. Men du verkar vara en mycke klok å förnuftig flicka :)

Ta hand om dig!

åhhh. hur visste du att du inte var kär längre? snälla beskriv.

ingen överraskning att jag älskar dina texter, men den här var nog det finaste jag läst. Förstår att de gjorde ont, för jag kände liksom medkänsla i vartenda ord, och tårögd blev jag. Fortsätt med alla dina texter - du är grym tjejen! Så fint så fint.

Så vackert du beskriver allt, du får mig att längta till kärlek. Oavsett smärtan, du får det att låta så värt det. Hoppas du får ett fortsatt fint liv!

Åh, jag fick tårar i ögonen.

för det första, Sluta aldrig skriva, det du gör blir så vackert jämt!

för det andra, jag vet knappt vad jag ska säga, är ledsen att det blev som det blev.. ni var/är sjukt fina ihop! det kommer bli bra till slut!

ni möts säkert senare i livet och passar perfekt då. tror du inte det? <3

Du skriver så vackert. Du har en helt fantastisk talang! Och det gör ont att läsa, och fast jag inte känner dig vill jag ge dig en stor kram. Kram!

Märta, Märta, Märta! Väldigt fint med all text och bild. Du är stark och kommer klara det och vet att vi alla finns där för dig. Jag är stolt över dig! <3

Otroligt fint skrivet, blir tårögd. Älskar dig, och finns här för dig <3



Saknade dig i skolan idag.

Herregud. de sista meningarna fick fram tårarna ur mig med. förstod inte var inlägget skulle sluta men nu förstår jag och jag hoppas att du och micke kan förbli vänner för jag antar att han är en av dina bästa vänner(?) Och så fint inlägg.



Massa kramar till dig Märta. <3

åh, så sorgset, men mycket vackert skrivet!

Detta måste vara det finaste jag läst. Du har en sån otrolig talang att sätta ord på känslor, det som brukar anses omöjligt. Puss fina du.

Blir tårögd när jag läser detta, så himla fint skrivet, eller rättare sagt något bland det vackraste jag har läst!

Strongt och vackert skrivet! Förstår precis hur du känner det, jag var tvunget göra detsamma i höstas, att älska någon som slår & kränker en är ofattbart för de flesta, även för mig. Men noll kontakt, kämparglöd, överlevnadsinstinkt och kvinnojour har räddat mig. Det blir bättre. En dag i taget. Skriva hjälper. Kram och snart ska du se att kärleken står där igen och knackar på dörren :)

Bland det finaste o sorgligaste jag läst.. Känner igen mig helt i denna text.. Varit i näst intill samma relation, dock är jag fortfarande kvar o kan inte släppa taget fast att han gick vidare för länge sedan..



Jag har även samma löfte som dig, 2012 ska jag vara lycklig! Jag hoppas verkligen att du klarar det, håller tummarna för dig tjejen! Det är du värd! :)

<3

Ramlade in på din blogg av en slump. Fastnar nästan aldrig för långa texter. Men det här, det var bland det vackraste jag läst. Helt otroligt hur du kan fånga lycka och sorg så starkt i en text. Skickar dig styrka, jag vet vilken hemskt jobbig sits du är i nu.

Åh, Märta... Det där var så otroligt vackert att läsa. Men samtidigt för jävligt hemskt. Jag vet hur det känns att bli sårad och hur det är när kärlek gör ont, men jag vet inte hur det är att välja att lämna någon trots att man älskar. Åh, fy... Jag hoppas att du är okej och att allt blir bra på något sätt.

<3 till dig.

Gud vad fint skrivet, du har verkligen talang för detta! Sluta aldrig skriv sådana texter, man känner igen sig i dem.

Så otroligt fint och sorgset skrivit av dig. Det gjorde ont att läsa samtidigt som man förstod din lycka.

Har läst din blogg länge och måste bara säga att den är underbar!

Jag älskar dig syster yster!



Vackert skrivet ända in i den djupaste själ....

finaste jag läst på länge.

så himla fint.

Gud vad stark du är som skrivit det här! Och ditt sätt att uttrycka dig över huvud taget. Hoppas det inte gör ont allt för länge. Tiden läker ju alla sår.. usch det låter så hemskt att säga. Sån olycklighet förtjänar ingen! Men alla verkar gå igenom det nån gång i livet.. Kram på dig!

Så fint skrivet! Jag började gråta när jag läste det här. Jag tittade in på din blogg för första gången nu, ska absolut fortsätta följa. Så himla fint!

Det här inlägget är ju helt ouheiohewijewfjp! Jag har tårar i ögonen och är helt rörd och förstår varför de senaste inläggen är så dystra. Du lyckas verkligen förmedla din smärta med texten så otroligt bra skrivet!

Här är min favorit break up-låt: http://open.spotify.com/track/3Neo6rfOoDjSOWj699aMS7

Seagull med Ride. Vet inte om du gilar shoegaze men det är texten som är fin så jag bifogar den. Jag knarkade denna låt när jag fick mitt hjärta krossat för ungefär ett år sen.



My eyes are sore, my body weak,

my throat is dry, I cannot speak.

My words are dead, falling like feathers to the floor.



You gave me things I'd never seen,

you made my life a waking dream.

But we are dead, falling like ashes to the floor.



Definitions confine thoughts, they are a myth,

words are clumsy, language doesn't fit.

But we know there's no limit to a thought,

we know there's no limit.



Now it's your turn to see me rise,

You burned your wings,

now watch me fly above your head.



Looking down I see you far below,

looking up you see my spirit glow.

asdfghjkl mest troligen det finaste jag har läst! fast jag inte känner någon av er känner jag på något sätt en samhörighet. helt sjukt va vackert!

Hej Märta! Superfin och berörande text. Jag har själv varit i dina tankebanor men inte vågat ta det där steget.. steget som innerst inne är det bästa för mig. Kärlek är underbart, hemskt och oförutsägbart, var stark!:)

<3