"Jag vill tatuera in ditt namn, Love."

"Men om vi gör slut då?"

"Då kan det stå för ordet love, kärlek på engelska, men om jag tänker efter så är ordet kärlek mycket finare än ordet love."

Men tatuera in ordet kärlek då, det kan ju både symbolisera mig och just innerbörden av kärlek."

"Ja, smart. Men Love, du är innerbörden av kärlek."

De gick hand i hand. Hon sparkade eklöven framför sig så de flög runt omkring dem. Hon hade tagit fram sin varmare jacka nu. Det var en röd duffel. Hon stannade under ett träd och tittade upp. Han följde hennes blick för att se vad hon tittade på. Det var två små löv. De var ensamma på hela trädet.

"De kanske är kära och deras kärlek kanske är så stark att de aldrig kommer släppa taget om grenen."

" Ja. Så kanske det är."

De fortsatte hand i hand tills de kom fram till övergångsstället.

"Vi ses efter skolan."

Han tittade på henne när hon hoppade mellan de vita sträcken på övergångsstället. Han tänkte att hon var fin i rött och att hon såg ut som ett väldigt stort eklöv.

Det blev mörkt snabbt nu. Redan vid sju var det nästan helt svart. De gick längs gatan. Hand i hand, så som alltid. Gatuljus efter gatuljus. Deras skuggor drogs ut för att sedan försvinna helt tills de kom till nästa gatuljus. Sen drogs de ut igen.

"Jag är trygg hos dig Love."

Och deras läppar mötes länge. De små regndropparna på deras pannor blev allt fler och tillslut öppnades hela himlen. Han tryckte sin kropp hårt mot hennes.

"Jag älskar dig Maja."

"Jag älskar dig Love."

Hon slöt sina frusna händer runt den enorma tekoppen.

"Det är ingen riktigt tekopp om jag når runt den med båda mina händer"

Han tittade på henne och förundrades hur hela hennes ansikte försvann ner i koppen när hon drack. Som om hon druknade. Han önskade att han också tyckte om te.