Jag hade inte älskat dig färdigt än
Efter massa gråt och långa kyssar la jag mig på ditt bröst och lyssnade på ditt hjärta. Hjärtat som inte slog för mig längre. Jag kramade mig hårt mot din kropp. Försökte känna så mycket av dig som möjligt av den korta stunden jag hade dig kvar. Jag hade inte älskat dig färdigt än. Inte alls. Jag var fortfarande lika kär som den dagen då jag förstod att jag var kär i dig. Det var nio månader sedan på dagen. Vi kramade varandra så hårt att det kändes som jag skulle gå sönder. Jag hade aldrig känt en sådan stark ilning av smärta i hjärtat i hela mitt liv. Allt var så himla himla sorgligt.
"När ska vi sluta kyssas, när ska vi sluta kramas, när ska vi sluta bete oss som vi fortfarande är tillsammans?"
"Imorgon när jag går här ifrån."
Efter ännu fler långa kyssar och kramar somnade jag tillslut på ditt bröst. Även fast du inte var min längre kände jag mig trygg i dina armar. Morgonen därpå när du stängde dörren bakom dig blev den sorgligaste och ensamaste alla-hjärtans-dag i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: emma.
åh vad jag känner igen mig i det första.
sjukt bra skrivet!
Postat av: Nathalie
du skriver så fina och sorgliga texter, men är det sanna texter?
Postat av: Hannah
Läser texten om och om igen, så himla fint skrivet!
Postat av: Karolin
Åh så vackert, åh så fint, åh så hoppas ininorden att det inte är verklighet. Men om det är det, life is to short to find real love. Fight for love. :)
Trackback
